Sunny Sunday!

Hejsan!

  Nu har man kommit till ny liv. I måndags har jag blivit opererats av gallsten. Fick gallstensanfall drygt en månad, sedan sökte hjälp till min familjeläkare, men det hade inte hjälp. Dem hittade inte nog fel på mina prover. Eftersom gallstensanfall det gå och går. I söndags fick en riktigt anfallet och det gjorde ont, kunde inte ta emot värktabletterna utan jag kräktes upp bara. Jag ringde till 1177 fick hjälp på en gång och hon skickades mig direkt till akuten. Tog taxi till akuten, alltid lite komiskt när kommer till akutmottagare. Alltid sitter några alkoholhaltiga att söka till hjälp. Jag satt en stund tills dem kallade mig. Hörde dem alkoholhaltiga sa att dem har satt många timmar och vänta på hjälp. Efter några minuter en sköterska ropade på min namn då dags min tur. Fick gå in en lilla rummet och tog provar, visade min blodtrycket och pulsen var inte bra. Då gick vi vidare till nästa rum och att vänta till en läkare. efter 2 timmar väntande kom en ung tjej läkare, jag kunde inte tror. Hon undersökte mig och sade det är gallsten. Fick kramplösande då hjälpte lite. Efter par timmar kom läkaren och kollade upp mig. Hon frågade mig om  det gick över, jag sa ja lite. Sedan frågade hon  mig om jag kanske går hem, jag svarade nej, jag vill att ni kollar mig mer och jag vill inte komma tillbaka hit och söker hjälp igen och måste vänta denna långa timmar väntande. Läkaren bestämt sig att jag får vara kvar och får mer observation. Fick transport till annat rum AK. Övermorgon fick åka rullstol till Ultraljudsundersökning, såg att hade två stora gallstenar och gallinflammation. ( rest my case). Kom tillbaka till mitt rum där träffades en läkare, sköterska och narkosläkare. Då visste jag att det ska operation ske. Vid 13 tiden då var dags att åka till operationsbordet, där träffades en narkossköterska, sköterska och en sköterska elev. när jag låg mig på operation, hörde musik i bakgrunden, en narkossköterska berättar vad ska ske. Fick en respirator då fick jag panik, jag kände vara att jag kunde andas. Jag sade till sköterskeelev att jag kan inte andas. Jag såg att han var nervös. jag tror att det var hans första gång. Han försökte lugna mig ner, men jag var så envis och arg, jag var skrek att jag fick panik. narkossköterska kom fram sig och försökte lugna mig och hörde henne bara att hon sa lada ner sömn, jag somnade bara. Det skulle vara intressant att se vad eller hur dem gör. Men sömn var gott också.

Idag jag mår lite bättre mindre ont men lite ont!!
Hoppas ni får trevlig Lat Söndag!